Tiedot
1655/56 Johan Pictorius Johannes Caroli, Aboensis 1103. Vht: Seilin hospitaalinsaarnaaja Karl Pictorius (Carolus Olai, Aboensis, † 1650) ja N.N. Ylioppilas Uppsalassa 24.11.1652 Johannes Caroli Pictorius. Ylioppilas Turussa 1655/56 [Pictorius] Joh. Caroli Ab _ 53. Vihitty papiksi Narvaan Turussa 7.1657. — Narvan katedraalikoulun kollega 1655, konrehtori 1657–59. Nevanlinnan triviaalikoulun konrehtori 1663–69. Lyhyen aikaa Turun suom. kappalaisena, erotettu 1671. ‡ Turussa 13.5.1688.
Pso: 1660 Susanna Manlicher († 1687).
Serkku: Uudenkaarlepyyn kappalainen Petter Pictorius 988 (yo 1653, † 1672).
Veli(?): Mikael Pictorius U1117 († 1679).
Viittauksia: HYK ms., Index s. 149a; KA valtakunnanregistratuura 29.11.1645 f. 264 (Till Knut Lilliehöök, för Hospitals Prästen i Åbo H:r Carll Pictorio), 3.9.1672 f. 322 (Till Cammar Collegium för een i hufwudhswagheet om någon hielp ... Wij ähre wordne förorsakade remittera till Eder brefwijserskan H. Sussanna Manlia oppå hennes ynckelige klagan och underdånige anhållande om någon hielp för sin Mann Johanne Pictorio, för detta Scholemestare i Nyenskantz, effter som han är råkader i hufwudhswagheet, och älendigt tillståndh medh hustro och barn, bewijsandes det medh Consistorij Aboensis attest, hwarföre är Wår Nådige willie och befallning att I medh Landzhöfdingen i Åboo lähn öfwerläggie huruleedes han Pictorius af något Hospitals- eller andre sådane medell som eij gravera Staten kan niuta lijfz uppehålle så länge han lefwer), 30.10.1682 f. 699 (Till Consistorium i Stockholm om en Collect i alle Församblingar här i Stockholm för en Prästman Johanne Pictorio ... som för detta warit Conrector vthi Narfwen, men sedermera råkad i en beklagelig hufwudswagheet, hwar medh han och ännu således är bekaijat, att han icke är förmögen någon tienst att bekläda ... han vthi den sidstle Åbo Stadh öfwer gångne Wåd Elden har förlorat sitt huus medh all sin ringa egendom), 2.6.1683 f. 290 (Till Landzhöfdingen Lorentz Creutz för Prästemannen Johan Pictorius ... Det hafwer Oss Prästemannen Johan Pictorius uti underdånigheet låtit andraga, huruledes icke allenast hans Sal. Fader år 1639 är blifwit förunt et särdeles underhåld af hospitals medlen, utan ock Landzhöfdingen Harald Oxe upå wårt Kammar Collegii, till föllie af Wår nådige förordning, till honom tärom afgångne bref, hafwer giort ten repartition emellan honom ock hans Moder, at han 1/3 ock hon 2/3 af samme underhåld skulle hafwa at åtniuta; begärandes han nu underd., at emedan Modren med döden afgången är, Wi då nådigst täktes förunna honom så wäl som hans hustru uti deras lifstider merbe:te underhåld, till deras ock deras fattige barns hielp ock uppehälle ...), 7.11.1688 f. 708 (Till Landzhöfdingen Lorentz Creutz at låta Krigz Auditeurens Jacob Munselij Son Jacob Munselius 3053 af Siählö Hospitals Medell i sin Lifztijd åhrl. upbära 20 t:r Spannemåhl ... de Tiugu tunnor Spannsmåhl af Siählo Hospitals medell, som en hufwudswag Prästman ben:d Johan Pictorius för detta haar warit tillagt, men befinnes genom dennes dödelige afgång åter Hospitalet tillfallne och således odisponerade); KA mf. ES 1836 (jj 13) Äyräpään kihlakunnan käräjät 7.–9.6.1666 s. 36 (Gustaff Tawast inlade en attest, gifwen af een Präst Johan Pictorius be:dh som [1664 om hösten] hade warit medh hoos Biugge 760 när detta slagzmålet skedde). — I. R. Wallenius, En gammal urkund om slägten Wallenius i Finland (1862) s. 10 (1650. 14 Maij D:nus Carolus Olai Pictorius exspiravit Aboæ); V. Lagus, Studentmatrikel I (1889–91) s. 69 (XVI); V. Lagus, Studentmatrikel. Supplement (1906) s. 16 (XVI); C. v. Bonsdorff (utg.), Kyrkorådets i Åbo protokoll 1675–1689 (1889) s. 61; Consistorii ecclesiastici Aboënsis protokoller I 1656–1658. SKHST 2 (utg. Ad. Neovius, 1899) s. 91; Uppsala universitets matrikel I 1595–1700 (utg. A. Andersson et al., 1900–11) s. 133; R. Hausen (utg.), Utdrag ur Åbo domkyrkas räkenskaper 1634–1700 (1901) s. 181 (11.4.1675, ‡ sahl. her Carlls Pictori enckia), 212 (6.3.1687, ‡ her Johan Pictorij sahl. hustru), 215 (13.5.1688, ‡ sahl. her Johan Pictorius tillijka med sin broder Gustavus Pictorius, ... desse warit prästsöner och lefwat i stor fattigdomb); Akademiska konsistoriets protokoll IV 1650–1655 (Uppsala 1970) s. 299 (22.8.1655, Slötz att een fattig studiosus benembdh Johannes Pictorius måtte af mulcta hoos rev:dm Dn. Unonium bekomma tijo dr koppar:tt, aldenstundh han och på een tijdh hafwer musiken här i kyrkian bijwistatt och beprydt); Akademiska konsistoriets protokoll V 1656–1660 (Uppsala 1970) s. 12 (27.2.1656, Johannes Finno och Nicolaus Suenonis Smolandus bekomma hwardere af fisco studiosorum tijo dr till hielp). — A. R. Cederberg, Suomalainen aines Baltian kirkon ja koulun palveluksessa vuoden 1561:n jälkeen. SSV 21 (1937) s. 122; E. Suolahti, Porvarispoikien opinkäynti (1946) s. 193; K. Väänänen, Herdaminne för Ingermanland I. SSLS 538 (1987) #258; Suomen kansallisbibliografia 1488–1700. SKST 642 (toim. T. Laine ja R. Nyqvist, 1996) #805; G. Luther, Herdaminne för Ingermanland II. SSLS 620 (2000) s. 572; V. P. Toropainen, Tietoja 1600-luvun turkulaisten sukulaisuussuhteista. Genos 73 (2002) s. 104.
Päivitetty 20.12.2023.
Lähdeviite
Yrjö Kotivuori, Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852: Johan Pictorius. Verkkojulkaisu 2005 <https://ylioppilasmatrikkeli.fi/henkilo.php?id=1103>. Luettu 22.11.2024.
Ks. myös viittausohje.
Tiedot Laguksen ja Carpelanin matrikkeleissa
Pictorius, Joh. Caroli Ab. p. 53 || Trol den Joh. Caroli, som var angifven att af Eolenius ha lärt sig „artes magicas“ och derigenom indrogs i rättegången mot denne, hvarom vidl. i prot. 22.6–23.7.1661. De bref han vexlat med Eolenius äro tryckta i J. Tengströms Handll. III, Bilagan.
Lähde: V. Lagus, Studentmatrikel I (1889–91) s. 69.
Pictorius, Joh. Caroli Ab... Student i Upsala 11.1652. Väl den Joh. Caroli, som nämnes i Leinbergs Handl. III, 92, hvaremot den Joh. Caroli, som brefväxlade med Eolenius, kallar sig Nylandus. I domkap. prot. 7.1657 att Joh. Pictorius, t. f. konrektor i Narva, på landsh. Er. von der Lindens begäran pvgd. (Jfr C. v. Bonsdorff, Åbo stads hist. II, 61).
Lähde: V. Lagus, Studentmatrikel. Supplement (1906) s. 16.