Förord
Till början
Exempelsida från Lagus matrikel.
Kungliga akademien i Åbos äldsta studentmatrikel från åren 1640–1817 förstördes i Åbo brand 1827. I slutet av 1800-talet rekonstruerade Vilh. Lagus matrikeln med hjälp av material som hade räddats undan branden och gav ut Åbo akademis studentmatrikel å nyo upprättad (1889–1895). På grund av det sporadiska källmaterialet och arbetets omfattning fanns det många fel och brister i Lagus matrikel och en kompletterande del gavs ut 1906. Senare under 1900-talet publicerades flera viktiga verk som kompletterade matrikeln, bl.a. studentnationernas matriklar. Eftersom studenterna och deras karriärer inom olika områden utgör en så viktig del av Finlans historia innehåller nästan all litteratur om ämnet uppgifter som kompletterar uppgifterna i matrikeln.
Webbversionen av Studentmatrikeln 1640–1852 kan kallas en 100-årsuppdatering av Vilh. Lagus matrikel. Den centrala redaktionella principen har varit att kontrollera alla uppgifter i Lagus matrikel och verifiera alla uppgifter om studierna i primära källor. Utan de systematiska arbetsmetoder som den moderna datatekniken erbjuder hade projektet varit omöjligt. I och med att datorn skötte den arbetsdryga och mekaniska bokföringen fanns det tid till att kontrollera uppgifterna, vilket visade sig vara nödvändigt när mängder av fel i tidigare publicerade uppgifter måste korrigeras. För att komplettera uppgifterna i universitetets arkiv och den äldre litteraturen om Åbo akademi gjordes en systematisk genomgång av den viktigaste forskning som publicerats under 1900-talet, t.ex. släktutredningar och matriklar. Eftersom endast en del av studenterna hade en täckande och felfri matrikeltext i det publicerade materialet, har uppgifterna om studenternas födelsetid, livsskeden, död och familjeförhållanden utretts med hjälp av kyrkböcker och andra släktforskningskällor.
Av de äldsta bevarade källorna är personregistret Index och några studentnationsmatriklar de viktigaste. De äldsta uppgifterna i dem kommer delvis från matrikeln som förstördes i Åbo brand. På basis av de här källorna kan man sluta sig till att Åbo akademis matrikel var mycket lik Uppsala universitets äldsta studentmatrikel 1595–1817 (Uppsala universitets matrikel, 1900–1960). En mellanrubrik i matrikeln anger att en ny rektor har tillträtt och under rubriken följer en förteckning över studenter som antagits under rektoratet och deras inskrivningsdag. Namnen är skrivna i latinsk form och försedda med en bestämning som anger landskap. Motsvarande uppgifter för Åbostudenterna går inte att återskapa, t.ex. uppgiften om inskrivningsdatum har ofta gått slutgiltigt förlorad. Dessutom uppstår ett betydande systematiskt fel när det gäller de första årtiondena i och med att det inte bevarats några anteckningar över huvudtaget om studenter som saknar släktnamn. Som jämförelse kan nämnas att över hälften av studenterna som skrevs in vid Uppsala universitet 1640 ännu inte hade något släktnamn.
Från 1640 till 1852 användes student endast om studerande vid ett universitet. Studenterna hade alltså klarat ett inträdesprov till universitetet, men inte avlagt en studentexamen av dagens modell som infördes först 1852 i samband med universitetsstatuterna. I de äldre källorna används också benämningar som lätt skapar missförstånd. Av studerande och stud. kan man inte sluta sig till om den studerande bedriver studier vid ett universitet, någon annan läroinrättning eller under en privatlärares ledning. Den latinska benämningen studiosus avser i allmänhet student, men det finns undantag, t.ex. pharmaciæ, chirurgiæ och geometriæ studiosus.
Studentmatrikeln 1640–1852 ersätter följande tidigare i tryck utgivna matriklar: Vilh. Lagus, Åbo akademis studentmatrikel (1889–1906) och Tor Carpelan, Helsingfors universitets studentmatrikel 1828–1852 (1928–1930). Både Lagus och Carpelans matrikel finns också tillgängliga på nätet. Över de följade åren har det getts ut två matriklar i tryck, 1853–1868 (1971) och 1869–1885 (1996), under Veli-Matti Autios redaktörskap.
Källor
I slutet av varje artikel över de enskilda studenterna nämns de viktigaste källorna, men uppgifterna har i de flesta fall också kunnat kompletteras med hjälp av andra källor. De otryckta källor som om inte nämns i hänvisningarna är framför allt kyrkböckerna och Genealogiska Samfundet i Finlands kopior av historieböckerna (de s.k. svarta böckerna) i databasen HisKi. Databasen finns tillgänglig på Genealogiska Samfundets webbplats. I någon mån har uppgifter också hämtats från Generalregistret över bosättningen i Finland och mantalsböckerna. Uppgifterna om tjänster och befattningar har ibland kunnat kompletteras med uppgifter från olika samlingar i Riksarkivet.
Andra källor som anlitats utöver den litteratur som nämns i källhänvisningarna är t.ex. K. G. Leinbergs och Kaarlo Wirilanders (red.) matriklar och förteckningar, och bl.a. lokalhistorisk litteratur, där personer från studentmatriklarna ofta förekommer. Preciseringar till uppgifterna har också hittats i litteratur från 1600-talet, i allmänhet genom indirekta hänvisningar i olika bibliografier.
Index
En exempelsida ur Index.
Index in matriculam Academiæ Aboensis (HYK ms. A.III.22) består av ett alfabetiskt ordnat personregister (s. 1–215) och en förteckning över akademins rektorer och de studenter som skrevs in i matrikeln under de olika rektoraten (s. 216–222). Motsvarande tabell har publicerats två gånger före Åbo brand: i Pehr Kalm, Magnis litterarum patronis (1766) och And. Joh. Lagus, Oratio (1811). Antalet studenter avviker dock något från antalet i rektorstabellen i Index.
Registret omfattar cirka 12 000 studenter och sidnumret efter namnen hänvisar till studentmatrikeln som förstördes i Åbo brand (nedan kallad Album). Sidnumret är avgörande när man fastställer när någon har blivit student. Genom att jämföra sidnummer med rektorstabellen i slutet av Index, får man reda på under vilket rektorat studenten har skrivits in vid akademin. Genom att sedan jämföra med de inskrivningsdatum som anges i andra källor kan man sluta sig till vilken tidsperiod varje sida motsvarar; under 1600-talet vanligen flera månader och mot slutet av 1700-talet ibland bara några dagar. Arbetet försvåras dock av att det finns motstridiga datum i handlingarna och av att också Index innehåller en hel del fel som uppstått vid kopieringen. Ofta är sidnummer tillräckligt för att skilja mellan studenter som är inskrivna under höstterminen och vårterminen, men i synnerhet på 1600-talet finns det många studenter under vintermånaderna vilkas inskrivningsår inte med säkerhet kan fastställas. I fråga om sommarmånaderna finns inte motsvarande problem, eftersom inskrivningsterminen bestäms enligt rektorat. Rektorsbytet inföll en gång om året, ofta kring midsommar, men tidpunkten kunde variera med flera månader. Inskrivningar ägde rum under hela året, men de flesta inskrivningarna skedde i allmänhet efter skolornas avslutning i slutet av vårterminen.
Index består av två spalter, av vilka den ena, i allmänhet spalten närmast inbindningen, är skriven av rektor Johan Leche 1760. Studenterna som antecknats i spalten är inskrivna vid akademin 1640–1760 och de är försedda med en hänvisning till sidorna 1–471. Av Leches anteckningar framgår tydligt att han har haft svårigheter med att tolka de gamla handstilarna. Felen är många, t.ex. ”Svelenius Laur. Usloens.”, som man om man jämför med Österbottniska nationens matrikel kan sluta sig till att avser Sacklinius Laurentius Uhloensis. Felskrivningarna har i samband med renskrivningen av Index försetts med tecknet ¿.
Vidare måste tilläggas att Leches anteckningar inte är fullständiga. Den allvarligaste bristen med avseende på källans systematik är de studenter som skrevs in utan släktnamn under de första årtiondena, av vilka Leche har antecknat bara några vars namn börjar på bokstäver från alfabetets början, t.ex. Abrahami, Andreæ och Benedicti. Till följd av detta saknas studenter utan släktnamn vars fadersnamn är Caroli, Erici, Johannis osv. Man kan anta att t.ex. bondesöner var överrepresenterade i gruppen som saknas i matrikeln, eftersom prästsöner vi denna tid i allmänhet hade släktnamn. Redan på 1680-talet hade nästan alla nya studenter ett släktnamn eller gavs ett släktnamn i samband med inskrivningen, och från om med nu är också bristerna i Index inte längre systematiska. Johan Bilmark har med en lätt igenkännbar handstil lagt till några studenter från 1640–1760 som Leche har missat.
När Johan Leche har lämnat spalten tom har senare rektorer ibland lagt till studenter från perioden 1760–1816. Utrymmet i spalten har inte varit tillräckligt och namnen har slutligen skrivits in mellan raderna. En del har alfabetiserat namnen på ett sätt som avviker från Leches, och samma släktnamn förekommer ofta på flera sidors avstånd från varandra.
Det finns två kända kopior av Index som är gjorda under 1800-talet: Finska Fornminnesföreningens kopia som finns deponerad i Riksarkivet och en kopiebok i Tengström-Lagus samling i Helsingfors universitets bibliotek. Av studentmatrikeln som förstördes i branden 1827 finns däremot ingen fullständig kopia, men alla nationsmatriklar som till synes börjar 1640 är när det gäller de tidigaste uppgifterna delvis kopierade från den förstörda matrikeln.
Nationernas matriklar
En sida ur Borealiska nationens matrikel (norra delen av Egentliga Finland).
Antalet nationer och deras gränser har genomgått flera förändringar. Under 1600-talet var det inspektorerna som personifierade studentnationerna. Inspektorerna delade landskapen mellan sig och hur landskapen fördelades och vilka nationerna var framgår av listor som ingår i konsistoriets protokoll 22.11.1643, 16.11.1653, 11.10.1665 och 1.10.1679.Den geografiska indelning som sedan kom att bli den vedertagna beskrivs närmare i ett protokoll från 21.5.1819.
Nationerna började föra matrikel vid olika tidpunkter. Matriklarna har kompletterats med, och ibland ersatts av, olika medlemsförteckningar och närvarolistor som finns bevarade från 1700-talet. Till en början skrev nationens inspektor eller kurator in studentens namn i matrikeln, men småningom blev det vanligt att studenterna själv skrev in sina namn i matrikeln. Efter inskrivningen har matrikeln ofta kompletterats med anteckningar om senare livsskeden. En vertikal linje | i den renskrivna texten har satts in mellan anteckningar som är gjorda vid olika tidpunkter. Språket var till en början latin. Latinet ersattes småningom av svenska och vid Savokarelska nationen och Österbottniska nationen slutligen av finska.
Nationernas matriklar är oersättliga källor för periodens början, men en stor del av uppgifterna från 1800-talet kan man också finna i andra källor.Det finns också en del handskrivna kopior av matriklarna. Kopiorna finns bl.a. i Tengström-Lagus samling i Helsingfors universitets bibliotek. Hela Österbottniska nationens matrikel och den äldsta delen av Satakundensiska nationens matrikel har getts ut i tryck under 1900-talet.
Borealiska nationens matrikel (Egentliga Finlands norra del) omfattar åren 1640–1846 (HYK ms. LO:A.1). De äldsta uppgifterna från perioden 1640–1693 är kopierade från universitetets matrikel och nationens egentliga matrikel börjar 1693. Studenterna har ett löpande nummer 1–1166. Numreringen är inte ursprunglig, utan har liksom vid många andra nationer skrivits in senare med blyertspenna, eventuellt genom Vilh. Lagus försorg. På bokens första sidor finns några listor, bl.a. över nationens inspektorer och kuratorer samt nationens räkenskaper 1670–1687.
Den första volymen av Satakundensiska nationens matrikel (HYK ms. LO:A.2) omfattar åren 1640–1808. Matrikeln inleds med några mötesprotokoll från 1748 och utdrag ur andra dokument. Fram till student nummer 396 saknas inskrivningsdatum och matrikeln följer ordningen i Album, som rekonstruerats med hjälp av Index. Fr.o.m. nummer 397 (24.2.1696) anges inskrivningsdag och ordningen avviker något från ordningen i Album. Av det kan man dra slutsatsen att matrikeln har börjat föras 1696, eller kanske något år tidigare, och att de satakundensiska studenterna i den äldre delen har kopierats från Album. Ännu i uppgifterna från rektoratet 1693–94 finns ett typiskt fel som uppstått vid kopieringen:Namnet Cannelin i Album har förvanskats till Carmelin. Boken har tydligen bundits in på nytt efter Stora ofreden, jfr förordet i M. Jokipii, Satakuntalaisen osakunnan matrikkeli I (1954), där det konstateras att matrikeln inköptes 21.3.1724 tillsamman med nationens räkenskapsbok. När den första matrikeln var fullskriven, fortsatte man i följande volym (LO:A.3), som omfattar åren 1809–1846.
Den första studenten som skrevs in i Åbo nations matrikel (HYK ms. LO:A.4) är Mikael Ahllöf 1776, han var alltså inne på sitt 37:e år som student när matrikelboken togs i bruk i samband med att Åbo nation och Australiska nationen förenades 27.4.1813. Före sammanslagningen hade nationerna antagligen varsin matrikel som förstördes i Åbo brand. De sammanslagna nationernas matrikel användes åren 1813–1839. Åren efter branden från 1828 till 1839 har kopierats i följande volym av matrikeln (LO:A.5), som var i bruk fram till 1846.
Västfinska nationen grundades 1846 när Åbo nation, Borealiska nationen och Satakundensiska nationen förenades. Västfinska nationens matrikel (HYK ms. LO:A.6) omfattar åren 1846–1852.
Tavastländska nationens matrikel (HYK ms. HO:BIa) omfattar åren 1801–1852 och tycks vara en fortsättning på en fullskriven matrikel som förstördes i Åbo brand.
Nyländska nationens äldsta matrikel förstördes i branden 1827 och nationens äldsta bevarade matrikel (HYK ms. NN:Ba1.1) togs i bruk 1828. Uppgifterna om nyländska studenter under åren 1817–1827 har kopierats från universitetets matrikel.
Österbottniska nationens matrikel (HYK ms. PohjO:Aa1) täcker hela perioden från 1640 till 1852. Matrikeln togs i bruk på 1750-talet, men de som förde matrikeln hade också tillgång till nationens äldre dokument, jfr Genos 21 (1950) s. 66–69. Åren 1837–1844 var nationen indelad i Nordösterbottniska avdelningen och Sydösterbottniska avdelningen, och avdelningarna hade varsin matrikel (PohjO:Aa4och Aa5).
I Viborgska nationens arkiv finns den största samlingen matriklar och kopior av matriklarna. Matrikeln (HYK ms. ViO:Ba1.1) som skrivits av inspektor Matias Calonius omfattar åren 1640–1803. Av texten och handstilen kan man dra slutsatsen att Calonius har skrivit den under Porthans rektorat hösten 1786, och att det inte är en kopiebok som kopierats från någon tidigare matrikel, utan att namn och datum har plockats ur akademins Album. Följande volym (ViO:Ba1.2) är tydligen en kopia av den föregående och skillnaderna, som inte är många, kan tolkas som fel som uppstått vid kopieringen. Efter att Viborgska nationen delades 1833 gjordes en tredje kopia (ViO:Ba3), som på bokryggen har titeln Savokarelarnas gamla matrikel. Vid sidan om Calonius matrikel fördes från 1796 en annan matrikel (ViO:Ba4), som 1803 blev nationens enda matrikel fram till 1817. Följande volym (ViO:Ba7) innehåller åren 1818–1834, och i den har ännu efter nationens delning 1833 antecknats 13 viborgska och 39 savokarelska studenter.
Den delade Viborgska nationens matrikel (HYK ms. ViO:Ba8) var i bruk 1834–1852 och igen 1868–1899, då det också har gjorts kompletterande anteckningar i den tidigare periodens uppgifter.
Savokarelska nationens matrikel (HYK ms. S:Ba1) täcker åren 1833–1852. Matrikeln är en pärla eftersom den är skriven på finska med nybildade ord som toistin, rahake-tutkio och papisoppion koittokirjotus. En del av studenterna har själv skrivit in uppgifter om föräldrar, födelsetid och skolgång, ibland har uppgifterna lagts till av en annan person. Ä- och ö-prickar saknas ofta och har inte skrivits in vid renskrivningen.
Småländska nationens matrikel (HYK ms. NatSmol:Ba1) omfattar åren 1640–1797, men togs i bruk 1731. Inskrivningsdatumen i början av matrikeln kommer från Album, och efter 1731 nämns i allmänhet både Albums indiskrivningsdatum och dagen för inskrivningen i nationen. I Uppsala biblioteks samlingar finns en kopia av Småländska nationen vid Åbo akademis matrikel från 1753 och kompletterad 1766 (UUB Nordin 1051 f. 157–168). Småländska nationen förenades med Sveogotiska nationen i juni 1798.
Sveogotiska nationens matrikel (HYK ms. NatSveog:Ba1) började föras 1733. Den äldsta delen som börjar 1640 är kopierad från en tidigare matrikel över Västergötländska nationen, var denna matrikel finns idag är däremot inte känt. Tillgängliga uppgifter ger vid handen att det eventuellt inte är samma förteckning över västgötaländska studenter vid Åbo akademi 1640–1730 som är gjord av biskop Anders Rhyzelius och finns i Linköping, se Hans Sallander, Västgötarna vid Åbo akademi under 1600-talet, Vestrogothica 6 (1944) s. 84. Johan Bilmark, Sveogotiska nationens inspektor fr.o.m. 1764, har jämfört matrikelns äldsta uppgifter med akademins Album och kopierat inskrivningsdagarna från Album. Vid de som inte påträffats har han antecknat hoc nomen in Matric. non occurrit eller motsvarande. Under 1700-talet innehåller matrikeln utöver de västgötaländska studenterna också alla andra studenter från den västra rikshalvan, utom de från Småland. År 1744 upphörde matrikelföringen för ett halvt århundrade framåt. Avsnittet från 1744 till 1798 är skrivet av Johan Bilmark, och troligen 1798 i samband med att de svenska nationerna förenades. Utöver matrikeln lönar det sig att läsa Sveogotiska nationens terminskataloger 1722–1764 och 1785–1787 (NatSveog:Ba3), som innehåller intressanta uppgifter om studenternas närvaro, deras arbete som privatlärare och återresa till Sverige.
Efter sammanslagningen av de svenska nationerna förde Sveogotiska nationen matrikel (HYK ms. NatSveog:Ba2) från 1798 till 1826. Därefter anslöt sig alla utländska studenter till en finländsk nation.
Utöver de ovan nämnda matriklarna som har bevarats vid Helsingfors universitet, finns det ett manuskript med titeln Matrikel på Östgötha studerande (UUB Westin 939, fotokopia: HYK ms. Aa.IV.133b). Matrikeln innehåller uppgifter om studenter från Östgötaland vid universiteten i Uppsala, Lund och Åbo. Åbo akademis avsnitt börjar under mellanrubriken Matricle på ÖstGöthar, som studerat uti Åbo, och den omfattar åren 1640–1774. Genom att jämföra uppgifterna med andra källor kan man konstatera att de flesta namnen och datumen kommer från Åbo akademis Album. En del av studenterna har hämtats från andra källor, vilket också ofta framgår av texten. Exakt hur matrikeln har kommit till har inte utretts, eventuellt har den namnkunnige lärde Johan Henrik Lindén, som är den fjärde studenten från slutet på listan, del i matrikelns tillkomst.
Några andra universitetsdokument
Publiceringen av konsistoriets protokoll hade nyligen börjat när Vilh. Lagus studentmatrikel kom ut i tryck i slutet av 1800-talet. Idag har publiceringen av protokollen nått år 1792. Därför är det inte nödvändigt att referera innehållet i protokollen lika omfattande som Lagus gör, utan läsaren hittar informationen genom att följa källhänvisningarna. I protokollen nämns omkring trehundra studenter under 1600-talet som inte finns i Index eller i någon nations matrikel, eller som inte med säkerhet kan identifieras som en av de studenter som nämns i de andra källorna. Identifieringsproblemet är något man måste komma ihåg när man räknar antalet studenter under de första årtiondena.
Den viktigaste behållningen av konsistoriets registratur är avskrifterna av betyg som utfärdats till studenterna. Modellen för betygen (akademisk vittnesbörd, bevis, betyg) utformades enligt kungliga förordningar 10.3.1749 och 9.3.1750, och efter cirka tjugo år utvecklades praxis att bokföra betygen i registraturen i stället för protokollet. I betyget nämns vanligen för vilket ändamål det utfärdats, datum när den aktuella personen har blivit student, hans examina och andra studieprestationer, samt ibland schematiska kommentarer om studieframgång och uppförande. Det är inte fråga om avgångsbetyg eller examensbevis, utan ett dokument som konsistoriet måste utfärda när en student anhöll om att få ett intyg över sina studier. Utfärdandet av intyget avförde inte heller studenten från akademins jurisdiktion. Originalprotokollen och registraturboken förvaras i universitetets centralarkiv, och maskinskrivna avskrifter finns i universitetets bibliotek.
Den äldsta bevarade studentmatrikeln har titeln Album Academiæ Aboensis novum 1817–1827, Album Universitatis Imperialis Alexandreæ in Fennia 1828–1865. Enligt konsistoriets protokoll 14.11.1817 blev den gamla matrikelboken fullskriven redan tre rektorat tidigare. Man fattade beslutet att lägga till det antal tomma sidor som behövdes för att skriva in alla studenter fram till det nya akademihusets invigning 30.10.1817, varefter en ny matrikelbok skulle påbörjas. Protokollets text, och också andra källor, ger vid handen att rektorerna inte alltid skötte bokföringen av studenterna i realtid, utan kunde t.ex. när deras rektorat närmade sig sitt slut fylla i matrikeln med renskrivna uppgifter från de inskrivningshandlingar som tillkommit under läsåret.
Antalet studenter
Genom att räkna ihop studenterna i tabellen i slutet av Index får man det sammanlagda antalet 12 989 studenter som skrivits in vid akademin under perioden 1640–1817. När man från Index register drar av duplikat som refererar till samma händelse och andra avvikelser, återstår 11 916 hänvisningar till studenter, vilket betyder att hänvisning till 1 073 studenter skulle saknas i Index. Den sista studenten i matrikeln har ordningsnumret 13 070. Om man beaktar de 66 studenter som skrivits in två gånger, blir antalet inskrivningar 13 136. I jämförelse med Index 12 989 studenter är överskottet alltså 147 personer, dvs. mindre än en person per läsår.
Om man granskar antalet per årtionde saknas 37 på 1640-talet, men på 1650- och 1660-talet finns det sammanlagt 68 för många, på 1670- och 1680-talet saknas 12 och från 1690-talet framåt finns det ett överskott på 128 studenter. Överskottet under 1650- och 1660-talet är inte verkligt, vilket främst förklaras av att samma personer finns med flera gånger p.g.a. brister i identifieringsuppgifterna. Av samma anledning är antalet studenter som saknas under 1640-talet fler än det nämnda antalet 37. Avvikelserna med plustecken förklaras också av att det ingår personer som har studerat Åbo, men som inte har skrivit in sig i matrikeln, och ett antal studiosus som nämns i kyrkböcker och motsvarande källor, men som i verkligheten inte var studerande vid Åbo akademi.
Studenterna i Åbo och Helsingfors 1640–1852 är numrerade 1–17 116. Ordningen i första delen är naturligt nog inte densamma som i den förlorade matrikeln, men målet har varit att uppnå en så stor likhet med originalet som möjligt med hjälp av alla källor i universitetets arkiv som man kan dra slutsatser om ordningsföljden ur. Från Lagus matrikel avviker ordningsföljden i och med att studenterna under en rektors tid anges i kronologisk ordning och inte i alfabetisk ordning. Det kan också förekomma stora skillnader mellan studentmatrikelns numrering och den ursprungliga inskrivningsordningen. T.ex. när årtalet före namnet som anger när en person blivit student är inom parentes, refererar det till det första omnämnandet som student och inskrivningen kan ha skett flera år tidigare. Av studenterna i Åbo/Helsingfors studerade över 2 000 också vid utländska universitet, men bara de som endast studerade utomlands bildar en separat grupp.
De som har studerat utomlands har numrerats U1–U1343. Med finns finska studenter vid olika universitet från omkring år 1635, och fr.o.m. 1632 i fråga om universitetet i Dorpat, vilket var det år universitetet grundades. Beteckningen finsk följer i detta sammanhang de historiska gränserna så, att t.ex. studenter från Torneå 1809 inte räknas som finska studenter. Inte heller studenter som är födda i Sverige men av finska föräldrar räknas till de finska studenterna. Markägande i Finland är inte i detta sammanhang en tillräcklig grund för att någon ska anses vara finsk student, varför en stor grupp adelssöner som var bosatta i Sverige har utelämnats. Inte heller utländska studenter som efter avslutade studier har flyttat till Finland finns med i matrikeln. Mot öster har den geografiska gränsen utvidgats så, att ingermanländska studenter finns med fram till freden i Nystad 1721. Av lärare och tjänstemän vid universitetet nämns de som har innehaft eller skött följande uppdrag: rektor, preses, respondent, promotor, promovend, stipendiat, inspektor eller kurator. Med finns ytterligare t.ex. alla som nämns i Vilh. Lagus studentmatrikel och alla som finns nämnda i tryckta förteckningar över finska studenter, även om de inte uppfyller något av de ovan nämnda kriterierna.
Identifieringsproblem
Tolkningen av de gamla handstilarna beredde Johan Leche svårigheter när han skrev Index 1760 och resultatet blev ett stort antal fel; t.ex. Ucalenius 1820 och Fudén 5157. Liknande fel gjorde också de som förde nationernas matriklar, vilket pekar på att vissa rektorers handstilar i Album som gick förlorad i branden måste ha varit svårtolkade. Leche har varit medveten om att tolkningarna kan vara osäkra, och har därför ibland, för säkerhets skull, två hänvisningar till samma student, t.ex. Torstenius-Forstenius 2180 och Buscherus-Ruscherus 5792. Feltolkningar i den här stilen är så uppenbara att de egentligen inte är problematiska, men en del av de spökstudenter som uppkommit till följd av felen i bokföringen och som kommit i tryck i Lagus matrikel har börjat leva ett eget liv i den nyare litteraturen. Ibland har det t.o.m. hänt att någon funnit sin plats i en släktbok som medlem i en lämplig familj. Den systematiska och kritiska genomgången av alla primära källor, som har varit en av redigeringsprinciperna, är den enda metoden när det gäller att hitta och korrigera fel av den här typen.
Utöver entydigt felaktiga namn försvåras identifieringen av studenterna av att man bytte släktnamn. När en person som tidigare inte hade något efternamn tog eller gavs ett efternamn, kunde det ta flera år innan namnet fick sin slutliga form. Aeribergius blev Wallwijk 433 och Waenerus Thuronius 662. En del tog som efternamn ett attribut enligt sin hemort, t.ex. Nycopensis, Alanus, Ikalensis eller Lethalensis, medan andra med samma attribut inte använde det som släktnamn. En student som blev borgare kunde i stället för sitt lärda namn ta ett borgarnamn, så blev t.ex. Kriander Pässi 1481 och Urnovius Pytti 1218. Det är många gånger svårt att avgöra och sedan bevisa att personer med olika namn i olika källor kan vara en och samma person, men t.ex. om man analyserar namnets etymologi kan man dra slutsatsen att Kellmannus utan tvekan är samma person som Fontelius 1807 och Collimontanus är Halzenius 430. Med stor sannolikhet kan man anta att Wellander är Welinus 456 och att Boraeus är Boman 1368. På grund av att det finns så få källor från 1600-talet hör det till problemets art att man inte alltid kan nå absolut säkerhet vid identifieringen. Var Tinnerus 300 alldeles säkert samma person som Tönnerus? Använde Johan Forsenius 275 först namnet Bosaeus? Vilka var Pollanius 391, Færicsu 455, Stronius 727, Jasander 1195 och många andra, vars namn inte förekommer i någon annan källa än Index?
I nationernas matriklar har inskrivningsuppgifterna ofta kompletterats med anteckningar om studenternas senare livsskeden. Också till dem måste man förhålla sig kritiskt, eftersom felidentifieringar inte är ovanliga. T.ex. har Johannes Olai 94, västgötaländsk student år 1640, förväxlats med professor Johannes Olai Pratanus 552 i nationens matrikel. Till följd av matriklarnas tillkomsthistoria saknas en del av landskapens studenter under 1600-talet, och på grund av misstag innehåller de helt fel personer. T.ex. har tavastlänningen Georgius Henrici Lepus 369 blivit medlem i Borealiska nationen, uppenbarligen därför att matrikelföraren har känt till att en annan gren av släkten Lepus verkade i Nystad.
Personer med samma namn som levt under samma tid orsakar gång på gång förväxlingar i litteraturen. Vilken Johan Creutz, 1392 eller U308, och vilken Zachris Torpadius, 3883 eller U548, studerade i Åbo? Och av de två Jakob Holmius 3310 och U1230? I vissa fall skulle det krävas ytterligare utredningar för att fastställa i vilken utsträckning uppgifterna om olika personer med samma namn har sammanblandats, detta gäller t.ex. Isak Brenner 4701, Karl Brommius U498 och två Johan Eek, 713 och 1517. Identifieringsproblemen minskar klart under 1700-talet, men de förkommer också under 1800-talet. Så var t.ex. studenten Karl August Grönlund 14736 inte länsman i Somero utan hovrättsassessor i Åbo.
Oidentifierade förblir givetvis studenterna i de anteckningar där en student omnämns, men utan namn. Okända studenter som är begravda i Åbo domkyrka har tagits med i matrikeln som en egen grupp (N.N. 1837), men liknande anteckningar finns också i andra församlingars räkenskapsböcker och förteckningar över begravda.
Matrikeltexten har formulerats så att läsaren med hjälp av källhänvisningarna kan se vilken som är den främsta källan till uppgiften om den aktuella personens studier. Under perioden 1817–1852 är källan uteslutande Album och 1640–1816 oftast Index. I matrikeldatabasen finns cirka 1 200 Åbostudenter som saknas i Index. De har påträffats i olika källor. Dessa källor är nationernas matriklar (t.ex. Johan Paulinus 51), konsistoriets protokoll (Mikael Lundanus 1033), andra källor med anknytning till Åbo akademi (Karl Pihl 5139) och tryckta källor (Isak Tammelinus 822), dagböcker (Henricus Bartholdi 748), biografier (Gabriel Kurck 219), olika skolors (Henrik Gelin 5938) och universitets matriklar (Nils Grip 2407), kyrkböcker (Johan Tumelin 4006), domböcker (Erik Forsenius 5143), meritförteckningar (Gustaf Ejmelé 10764) och andra arkivfynd (Olof Hyemander 5262).
Källorna till uppgifterna om studier i Åbo som nämns i svenska herdaminnen (t.ex. Anders Åhman 1192) kan oftast härledas till meritförteckningar som finns i domkapitlens arkiv. I tryckta ättetavlor över adelssläkter förekommer många studenter (Mårten Sandelhielm 2243), men uppgifterna är ofta så diffusa att man borde utreda systematiskt vilka källorna är i riddarhusens arkiv och andra biografiska samlingar. I litteraturen förekommer också personer som omnämns som studenter utan att det går att härleda uppgiften till någon källa (Henrik Johansson U1229). Ibland kan man instämma i författarens antagande att en person sannolikt är student, men när det saknas bevis måste personen utelämnas (Olof Castrenius U1122). Lagus matrikel över studenterna i Åbo innehåller cirka 400 studenter som endast har studerat i Uppsala eller Lund och cirka 100 som inte alls omnämns som studenter. De har inte godkänts som studenter i Åbo, även om det är möjligt att några av dem verkligen har studerat i Åbo. Ibland är det möjligt att utifrån uppgifter i olika handlingar dra slutsatser som stöder antagandet att någon studerat i Åbo, men det är svårt och ibland också godtyckligt att endast på basis av indiciebevis dra gränsen mellan student och icke-student (Matias Curmannus 476).
Studenter och studier
Till studenter antogs unga män som hade för avsikt att bedriva studier, men det finns också en mindre grupp tydliga undantag. Många rektorer skrev in sina söner i studentmatrikeln, också söner i spädbarnsåldern. Adelssöner kunde skrivas in så att en hel brödraserie skrevs in på en gång, även om de yngsta ännu inte hade lärt sig läsa. Några fullärda utlänningar skrev in sig under sin vistelse i Åbo, bl.a. professor Paul Pomian Pesarovius5212, diplomaten Johann Benedict Scherer9170 och överstelöjtnant Johan August Ricy 11803. Ett tiotal personer som redan blivit magistrar utomlands har också skrivit in sig. Några personer som har anställts som lärare har också skrivit in sig som studenter eller förts in i nationens matrikel efter ankomsten till Åbo. Under Finska kriget skrevs 13 kadetter från Haapaniemi in i akademins matrikel den 29 februari 1808. Den enda anledningen var att de inte skulle bli krigsfångar.
I regel är det omöjligt att obestridligen bevisa att en person som har studerat eller vistats i Åbo inte skulle ha skrivit in sig som student. Bland studenterna under 1600-talet finns därför också personer som har bedrivit studier, men kanske inte varit inskrivna, t.ex. några personer som försvarat sin pro gradu-avhandling när de redan innehaft en lärar- eller prästbefattning och promoverats till magistrar: Petter Torpensis317, Samuel Hartman321, Markus Zadelerus579, Johan Terserus583, Matias Rothovius745, Johan Frisius966, Henrik Carstenius970, Nils Lindormi971 och Benjamin Krook 1691. Till de som utelämnats från matrikeldatabasen hör ett litet antal adelsmän och utländska studenter som stannat i Åbo endast en kort tid. Ibland har kontrollerna också avslöjat att ett påstående i litteraturen om att en person har studerat i Åbo med stor sannolikhet är falskt.
Man känner också andra än studenter som bedrivit begränsade studier, t.ex. svensken Sven Dahm U1291 som avlagde farmaceutexamen vid Åbo akademi 1767 och löjtnant F. V. von Kræmer U1341 som antogs till juridiska fakulteten 1851. Man kan utan tvivel påträffa flera liknande fall om man forskar i arkiven, i synnerhet mot slutet av perioden. I fråga om titlarna kirurgie kandidat och magister måste det nämnas att de inte är akademiska examina eller lärda grader. Under olika tider var det andra inrättningar som stod för titlarna, bl.a. Kirurgsällskapet och Medicinalöverstyrelsen. Likaså avlades den examen som allmänt kallas lantmätarexamen för överdirektören för lantmäteriet, och ska inte förväxlas med den examen i lantmäteri som under den autonoma tiden avlades vid universitetet och som innehöll en filosofisk och en juridisk del. Vid Åbo akademi fanns ännu ingen teologisk dimissionsexamen, utan prövningen av prästaspiranterna hörde till domkapitlets uppgifter.
De vanligaste examina under den svenska tiden var filosofie kandidat examen (examen rigorosum), som man kan anta att alla som hade försvarat sin pro gradu-avhandling hade avlagt, och domarexamen (juris examen) som, med några undantag, var den examen som fr.o.m. 1750 krävdes för att man skulle antas som hovrättsauskultant. Förteckningar över examina och motsvarande källor finns bevarade i större utsträckning först från 1800-talet, varför de från spridda källor insamlade uppgifterna om studenter som avlagt examina är bristfälliga. Det finns också vissa oklarheter i uppgifterna om de äldsta magisterpromotionerna. T.ex. har en del av de präster som tituleras magister i källorna från 1600-talet sannolikt varit filosofie kandidater.
Från tiden efter Stora ofreden finns det ett stort antal skol- och gymnasiematriklar. I matriklarna finns kompletterande uppgifter om många studenters härkomst och naturligtvis om deras tidigare studier. De visar t.ex. att många privatister som ansökt om att bli studenter med intyg från en privatlärare, i själva verket suttit flera år på skolbänken i en trivialskola och att privatundervisningen var en sista preparationskurs inför inträdesprovet till universitetet.
Längden på universitetsstudierna varierade mycket. Man kunde bli vigd till lägre prästämbeten redan efter ett par månaders studier. Om man ser på listan över prästvigda från 1690, tycks nästan alla som har prästvigts i Åbo ha varit inskrivna vid akademin. En del av de nya studenterna deltog inte alls i undervisningen, utan återvände genats efter att de hade fått sitt studentbrev till sin hemtrakt och stannade där. Enligt konstitutionerna förlorade studenten sina privilegier på grund av frånvaro först efter två år, men någon systematisk kontroll fanns inte, och det är oklart när den frånvarande upphörde att vara student. I fråga om innehavare av olika ämbeten skedde det senast när studenten anslöt sig till den aktuella ämbetskåren. Att arbeta som privatlärare på en annan ort var ett naturligt sätt att finansiera studierna. För några blev undervisningen ett yrke och de blev eviga studenter vid sidan om yrkesutövningen. Titeln före detta student, som man ofta ser i kyrkböckerna, kunde man få om man levde ett opassande eller brottsligt liv, men samma epitet kunde också ges gamla studenter som hade levt ett hederligt liv, men som aldrig hade fått någon högre ställning eller titel.
Undervisningen vid akademin avbröts upprepade gånger på grund av epidemier och eldsvådor, men de längsta undantagsperioderna orsakades av krigen. Universitetet var evakuerat under Stora ofreden 1713–1722 och Lilla ofreden 1742–1743, och under de här åren skrevs ”Åbostudenterna” in i matrikeln i Stockholm. Åboprofessorerna bedrev ingen omfattande undervisning i Sverige, och många av de som antogs som studenter under evakueringen studerade vid Uppsala universitet. Även om Åbo akademi officiellt hade evakuerats till Stockholm så hade några lärare stannat kvar i Åbo. Man vet att det antogs studenter i Åbo under Stora ofreden, studenter som inte skrevs in i någon matrikel, men under Stora ofreden vigdes i Åbo också s.k. djäknepräster som inte var studenter. Det kan nämnas att ett rektorat under Stora ofreden sträckte sig från 17.6.1713 till 26.11.1722, rektor var då Ingemund Bröms och från 1718 hans ersättare (prorektor) Anders Pryss. Det betyder att rektoraten med nummer LXXIV och LXXV i Vilh. Lagus matrikel egentligen bildar ett enda rektorat vars ordningsnummer är 74. Över ett kalenderår långt var också följande rektorat 1722–1724 och på grund av Lilla ofreden rektoratet 1742–1744. Efter flytten till Helsingfors 1829 varade ett rektorat tre år.
Slutord
Även om de viktigaste källorna nu har gåtts igenom, har det inte varit realistiskt att inkludera allt material från 1600-talet till 1800-talet i undersökningen. Det finns t.o.m. material i universitetets arkiv som fortfarande är outforskat. T.ex. en systematisk genomgång av kvitton i räkenskapsarkivets statsböcker skulle säkert ge vissa ytterligare uppgifter om studenterna under 1600-talet. För att begränsa arbetet har den systematiska genomgången inte heller omfattat t.ex. konsistoriets protokoll från 1762 framåt, eftersom konsistoriets registratur från denna tid är den källa som ger mest när det gäller uppgifter om studenterna. Protokoll över Åbo stadsrättigheter har publicerats i flera sammanhang, men också i de opublicerade delarna finns det mycket som t.ex. belyser studenternas släktförhållanden, för att inte tala om alla andra domböcker. Fr.o.m. 1700-talet finns det också i många härader och städer bouppteckningar efter studenter och deras familjer.
Få studenter har efterlämnat ett eget arkiv, men personhistoriska anteckningar som skrivits av studenterna själva finns t.ex. i familjebiblar, almanackor, dagböcker och dedikationer på titelbladet i äldre litteratur. När man läser förteckningar över döpta i kyrkoarkiven stöter man hela tiden på studenter som varit faddrar, och i synnerhet i de äldsta förteckningarna hittar man studenter som inte är kända för forskningen från tidigare.
Att hitta föräldrarna till en allmogestudent kräver i allmänhet mycket arbete. Om prästen har skött sina kyrkböcker väl, hittar man rätt familj om man läser igenom hela konfirmationsboken. Men arbetsmängden blir övermäktig om man bara känner till i vilket landskap hemorten ligger. Många studenters senare skeden är fortfarande outredda, därför att det inte har funnits en enda ledtråd att gå efter och studentens namn har inte råkat dyka upp i det undersökta materialet.
I synnerhet i de svenska studenternas personuppgifter finns mycket att komplettera. Detsamma gäller uppgifterna om de finska studenternas studier utomlands. Uppgifterna baserar sig till stor del på universitetens tryckta matriklar, å andra sidan har t.ex. flera tyska universitets matriklar från 1700- och 1800-talet inte getts ut i tryck.
Det finns alltså mycket kvar att utforska och varje år publiceras också ett stort antal artiklar, släktutredningar, matriklar och annan litteratur, som innehållet uppgifter som kompletterar studentmatrikeln. Släktforskare och andra som känner till historieforskningens källor har säkert också opublicerat material i sina skrivbordslådor. Material som innehåller uppgifter som kompletterar eller korrigerar uppgifterna i matrikeln tas emot med tacksamhet. Uppgifterna i databasen uppdateras när de nya uppgifterna har kontrollerats.
Författaren tackar Helsingfors universitet, Helsingfors universitets bibliotek, Genealogiska Samfundet i Finland, kanslirådet Georg Luther som bidragit med värdefulla uppgifter, Bengt Wikström som korrekturläst de svenska texterna, alla andra som i olika faser bidragit till att arbetet framskridit samt alla stiftelser och fonder som har understött forskningen: Emil Aaltosen Säätiö, Jenny ja Antti Wihurin rahasto, Kulturfonden för Sverige och Finland, Varsinais-Suomen rahasto, Niilo Helanderin Säätiö, Helene och Walter Grönqvist Stiftelse, Jalmari Finnen Säätiö och Thure Galléns Stiftelse.
Helsingfors 2004
Yrjö Kotivuori